Det Àr slut!

Postat: 2010-06-25 kl 13:00

För snart tre Är sen bloggade jag om min dÄvarande nyförÀlskelse. NÄ, nu Àr det slut mellan oss. Mina fördomar mot fransyskor visade sig till sist vara befogade. Det handlade bara om yttre skönhet men nÀr det verkligen gÀllde sÄ hamnade jag ute i kylan. Bokstavligen. I samma ögonblick som jag blev utlÄst vid -22 grader bestÀmde jag mig för att göra slut sÄ fort nÄgot bÀttre dök upp.

Vid det hÀr laget gissar ni sÀkert att jag pratar bilar. Ja, min Citroën var pÄ mÄnga sÀtt en charmig bil som tog mig med storm, med sin förföriska design, lyxiga utrustning och insmickrande körglÀdje.

Men kvaliteten var det sĂ€mre bevĂ€nt med. Redan frĂ„n start hördes det knirr och knarr frĂ„n instrumentpanelen och skrammel frĂ„n dörrstolpar. Det förra tystnade med tiden medan det senare tilltog och har sedermera Ă„tgĂ€rdats flera gĂ„nger utan att man riktigt lyckades fĂ„ bukt med det helt. NĂ€r jag haft bilen bara nĂ„gra dagar och kopplade pĂ„ ett slĂ€p drabbades den av “blinksjuka”, d v s blinkersen blinkade med dubbla hastigheten. NĂ„gra veckor senare gav farthĂ„llaren upp och nollstĂ€lldes pĂ„ verkstad. Efter ett Ă„r pajade lambdasonderna en efter en med en veckas mellanrum. Nu och dĂ„ har fĂ€rddatorn gett, oftast falska, varningar, bl a “enginge fault” fast bilen var precis nyservad.

I vintras hördes under en lĂ€ngre tid ett osnyggt och ljudligt skrammel frĂ„n bakvagnen. Bromssystemet frös flera gĂ„nger och fĂ€rddatorn pep frenetiskt med flera varningar i följd: “brake failure”, “ESP failure”, “TCS failure”…*suck* Under de kallaste vintermĂ„naderna öppnades bakluckan av sig sjĂ€lv varje gĂ„ng man lĂ„ste upp eller startade bilen. OK, de sistnĂ€mnda felen kan tillskrivas en extremt kall vinter Ă€ven i vĂ„ra nordiska mĂ„tt. Men nog kĂ€nns det som om CitroĂ«n byggt sina bilar för hemmamarknaden och helst inte lĂ€ngre norrut Ă€n Paris.

Jag har verkligen försökt ha överseende med alla fel och intalat mig sjĂ€lv att jag gjort ett bra bilköp. Men droppen var som sagt nĂ€r jag blev utlĂ„st! Jag lĂ„ste upp bilen, startade motorn och defrostern, klev ur och skrapade rutorna, skulle kliva in igen…lĂ„st! DĂ€r stod bilen och puttrade pĂ„ tomgĂ„ng men vĂ€grade slĂ€ppa in föraren. Vad fan?!

Ingen mer fransk bil! Det har jag bestÀmt. Valet stod sÄ mellan en japs eller en bÀttre tysk. En ny Toyota Prius hade ju varit nÄgot att glida runt i under majestÀtisk tystnad. Men nÄgon ny bil hade vi sjÀlvklart inte rÄd med, sÀrskilt sÄ hÀr efter husbygget. Och de begagnade japsar vi provade var lite för pÄvert utrustade för vÄra rÀtt höga krav. T ex var Mazda 6 bra pÄ alla andra sÀtt men den hade bara 1-zons klimatanlÀggning, rackarns! Kan lÄta som ett ilandsproblem men har man en gÄng haft 2-zons sÄ finns ingen ÄtervÀndo. Som de flesta tjejer och killar, vill Inga ha 22-23 grader medan jag helst vill ha 18 grader.

Valet föll slutligen pÄ ett tyskt fabrikat frÄn Stuttgart. Nu Àr jag sedan en mÄnad tillbaka lycklig Àgare till en Mercedes-Benz C200K och hittills Àr vi supernöjda! Den Àr ungefÀr lika snabb som förra bilen - trots högre vikt och (mjukt vÀxlande) automatlÄda . Det kan man tacka kompressorn för, den ger motorn en överladdning pÄ samma sÀtt som turbo. Resultatet Àr 163 hk och 230 Nm, vilket Àr precis lagom för biltypen. NÄgon sportbil Àr det ju inte utan tonvikt ligger snarare pÄ komfort och stil. Nu har vi en bil som inte skÀms för sig nÀr den stÄr parkerad utanför vÄrt nya fina hus! :)

Relaterade blogginlÀgg:

Inga kommentarer »

Inga kommentarer Ànnu.

RSS för kommentarer till det hÀr inlÀgget. TrackBack URI

Kommentera