Decenniekavalkad

Postat: 2009-12-30 kl 20:30

2000

00-talet inleddes med nyĂ„rsfirande pĂ„ Skeppsbron i Stockholm. Fyrverkerierna var de mĂ€ktigaste jag nĂ„nsin skĂ„dat och det dundrade sĂ„ att det fladdrade i byxbenen. Fick Ă€ven se en skymt av hans majestĂ€t Konungen som synbart salongsberusad höjde sitt glas till folket och utbringade en skĂ„l för det nya Ă„rtusendet. ”Millenniebuggen”, domedagsprofetian som varit det stora samtalsĂ€mnet inom min bransch, uteblev. Himlen föll inte ner över vĂ„ra huvuden och hela vĂ€rlden kunde dra en suck av lĂ€ttnad.

terraplay.jpg

SjĂ€lv jobbade jag pĂ„ Ericsson Radio Systems (det som sedermera skulle bli Sony Ericsson). VĂ„r avdelning eller eg. ”Innovation Cell” knoppades av till ett eget företag, Terraplay som jobbade med ett intelligent routingsystem för dataspel pĂ„ PC, PlayStation och mobiltelefoner. Riskkapital pumpades in, alla anstĂ€llda erbjöds optioner och fick en löneförhöjning som Ă€ven hade en viss höjande effekt pĂ„ vĂ„ra mungipor. Vi flyttade till toppmoderna lokaler i Vreten (sedermera Solna Strand) som utrustades med bl a Cappucchino-maskin, colakyl och ett spelrum med projektor, Playstation, DreamCast och Nintendo 64.

För min del innebar bildandet av Terraplay ett fasad_framsida.jpguppsving i bÄde karriÀren och privatekonomin. Nu hade jag plötsligt rÄd att köpa mig ett eget hus (förvisso radhus i förorten) och min första nya bil (förvisso en av de minsta och billigaste pÄ marknaden men ÀndÄ fullt funktionabel och sprillans ny för tusan!).
matiz.jpg

Nu hade jag bott i stockholmsregionen i ett Ă„r och började etablera mig Ă€ven socialt. Fick nya grannar och trĂ€ffade nĂ„gra av mina bĂ€sta vĂ€nner som Ă€r det Ă€n idag! En av dem, EL, trĂ€ffade jag pĂ„ Stockholms bilmĂ€ssa i Älvsjö. Förutom hundratals hĂ€ftiga bilar fanns dĂ€r nĂ„got som kallades VTCC (Virtual Touring Car Championship), en riktig Volvo S40 tĂ€vlingsbil kopplad till bilspelet STCC pĂ„ en storbildsteve och som rörde sig enligt spelet, t ex krĂ€ngde den i kurvorna och neg vid inbromsning. Allt funkade som pĂ„ riktigt, med ratt, pedaler och en sekventiell vĂ€xellĂ„da. Facila 20 kr fick man betala för nöjet att provköra och man fick köra tills man Ă„kte av vĂ€gen (vilket för de flesta blev typ första kurvan) eller tills man (som i mitt fall) kom i mĂ„l. Vid ett tillfĂ€lle flög passagerardörren upp och dĂ€r stod sjĂ€lvaste Janne “Flash” Nilsson. “Är det du som kör???” gastade han med en blandning av entusiasm och förvĂ„ning. SĂ„ prickfritt körde jag att han trodde det var datorn som tagit över kontrollen.

s40.jpg

En annan av höjdpunkterna under Ă„ret var nĂ€r hela företaget Ă„kte till datorspelsmĂ€ssan ECTS i London! Det var enormt! Även dĂ€r körde jag ett bilspel dĂ€r den som gjorde bĂ€sta tiden skulle vinna en ratt. Jag hade överlĂ€gset bĂ€sta tiden - Ă€nda fram till sista kurvan dĂ€r jag gjorde en gul Viper och flög ut i voiden (intigheten utanför spelbanans yttre grĂ€nser) i nĂ€rmare 300 km/h.  “I’ve never seen anyone do that before!” var arrangörens uppriktigt hĂ€pna kommentar. Sista kvĂ€llen Ă„t vi pĂ„ en kinarestaurang dĂ€r maten aldrig tycktes ta slut. NĂ„got av det godaste var chilifriterade skorpionstjĂ€rtar. Mums!

ects.jpg

2001

2001 var Äret dÄ allt gick sin gilla gÄng. Det gick bra helt enkelt. Terraplay expanderade och lönerna höjdes ytterligare. Jag bodde bekvÀmt och hade rÄd att köpa det mesta jag ville ha, t ex Playstation 2 och min allra första digitalkamera! NÄgra av mina första foton tog jag pÄ min kusins bröllop samma sommar.

brollopsbild.jpg

PĂ„ relationsfronten hade jag kommit igĂ„ng pĂ„ allvar med internetdejting. Utan att lĂ€mna ut mitt privatliv alltför mycket kan jag vĂ€l sammanfatta det som att jag inte direkt levde i celibat under mina Ă„r i Stockholm. Men ”den rĂ€tta” infann sig inte Ă€ven om lite starkare – men ack sĂ„ flyktiga – kĂ€nslor uppstod emellanĂ„t.

Min frĂ€msta ”hobby” om man kan kalla det sĂ„, förutom programmering dĂ„ förstĂ„s, var att spela dataspel och dĂ„ i synnerhet Quake 3 och Unreal Tournament, vilket vi Ă€ven spelade en del pĂ„ jobbet, pĂ„ lunchrasterna, fikarasterna och pĂ„ kvĂ€llarna. En gĂ„ng spelade jag och min kollega TerraMartinSE frĂ„n klockan fem pĂ„ fredagkvĂ€llen till klockan nio
följande morgon! Utan att överdriva var vi vĂ€ldigt bra. Han nĂ„dde vid ett tillfĂ€lle 500:e plats pĂ„ World Ranking (d v s, han var en av de 500 bĂ€sta UT-spelarna i vĂ€rlden)! PĂ„ den tiden var det alltsĂ„ brukligt att uppkalla sig efter ”klan” (oftast ett företag eller en skola), sitt eget förnamn och landskod. I tiderna före AX var mitt nick sĂ„ledes TerraToniSE.

ut.jpeg

Min sommarledighet tillbringade jag med att renovera balkongen och fixa med allehanda saker pÄ huset, bl a mÄlade jag över ett par stenar som tidigare var mÄlade till tÀmligen löjliga nyckelpigor. PÄ nÄgra veckor skaffade jag mig en grundarsenal av verktyg och lÀrde mig de mest elementÀra delarna i husrenovering. Jag som dittills varit totalt ointresserad av allt vad bygga och renovera hette!

murket.jpg

2002

PÄ vÀgen hem frÄn ett av mina Älandsbesök, tror det var i samband med pÄsken, trÀffade jag mina kompisar JR och AN pÄ Älfen. Medan vi satt och pratade kom det en full finne och presenterade sig som Ari, f d fallskÀrmsjÀgare och plÄtslagare. EfterÄt erbjöd jag mina vÀnner skjuts till Stockholm och i bilen uppstod spekulationer om vem denne Ari egentligen Àr, vad han gör numera, vad han jobbar med etc. Vi spann vidare pÄ temat och sÄ smÄningom uppstod ett helt galleri av fiktiva karaktÀrer.

ari-001.jpg

Jag medverkade i en internationell standardiseringskommittĂ© som kallades MGIF (Mobile Game Interoperability Forum, sedermera OMA = Open Mobile Alliance), vilket innebar mĂ„nga resor i tjĂ€nsten och mĂ„nga ensamma nĂ€tter pĂ„ sunkiga hotell i grĂ„kulna stĂ€der som bl a London, MĂŒnchen och Helsingfors. Vem kunde tro att utlandsresor kunde vara sĂ„ trĂ„kiga? SĂ„ för att uppleva en kul resa bestĂ€mde jag mig för att Ă„ka pĂ„ min första semesterresa pĂ„ flera Ă„r. Tillbringade nĂ„gra fantastiska dagar i Rom dĂ€r jag Ă€ven stĂ€mde möte med en min brevvĂ€n frĂ„n Hong Kong och hennes skojfriska kompis. LĂ€rde mig nĂ„gra ord kantonesiska pĂ„ kuppen.

im000323.JPG
Det blev alldeles klart att hela telekomindustrin, vÄra kunder, hade förköpt sig pÄ 3G-licenser vilket la sig som en vÄt filt över all handel. PÄ hösten slog det hÀr mot Terraplay med sin fulla tyngd. PÄ nÄgra veckor gick vi frÄn att vara drygt femtio till drygt trettio anstÀllda och nedskÀrningarna slutade inte dÀr. Folk var oroliga för sina jobb och stÀmningen pÄ jobbet blev anstrÀngd. Det var tungt för alla, Àven för oss som satt sÀkra.

Daewoon var bra och brÀnslesnÄl men jag tröttnade pÄ att den var sÄ spartansk och sÄ motorsvag. SÄ jag gick frÄn ytterlighet till ytterlighet och bytte till en Ford Mondeo kombi med V6:a pÄ 170 hk.

2003

Saker och ting pÄ jobbet normaliserades efter hand. Visserligen var företaget föremÄl för flera omstruktureringar, löneutvecklingen var negativ och VD:arna avlöste varann som om de jobbat i skift. Men nytt riskkapital blÄste Äter liv i Terraplay, den vÀrsta krisen hade undvikits och vÄra jobb vilade Äter pÄ en stabil grund.

30 Ă„r. Datanörd. FrĂ„n-och-till-singel. Duktig pĂ„ mycket men inte riktigt funnit sin plats i tillvaron. Vad behöver man dĂ„ för att boosta sitt ego? Jo: Ett alter-ego. TerraToniAX blev ”The Terrible – the Terrific” TerriToniAX (för att ”frikoppla” mig frĂ„n jobbet ifall jag nĂ„n gĂ„ng skulle sluta dĂ€r
). Jag gick en skulpturkurs (eg. för att trĂ€ffa tjejer men istĂ€llet lĂ€rde jag mig skulptera) och skulpterade sĂ„ en tuff liten rymdvarelse som fick representera min nĂ€tidentitet och sĂ„ skapade jag en egen hemsida dĂ€r jag tĂ€nkt klĂ€mma ur mig sarkastiska kvickheter. Fast av det blev intet, sidan förblev i stort sett ouppdaterad i flera herrans Ă„r.

ttax_200.jpg

PĂ„ hösten började jag kĂ€nna mig ensam i storstan och funderade pĂ„ vad jag egentligen gjorde i Stockholm. Borde jag inte flytta, men vart? Men just dĂ„ hörde min vĂ€n Jan av sig och berĂ€ttade att han skulle flytta till Stockholm. Han hade ingenstans att bo sĂ„ han fick hyra ett rum hos mig nĂ„gra mĂ„nader. Det blev lite som att bo i studentkorridor igen eller Ă„tminstone nĂ„n sorts kollektiv. Även om vi levde vĂ„ra egna liv sĂ„ hade vi alltid nĂ„n att prata med, kolla pĂ„ film med eller spela dataspel med. Samma höst hittade jag Ă€ven kvinnligt sĂ€llskap som varade lite lĂ€ngre Ă€n ett par veckor.

2004

Eftersom min dÄv. flickvÀn var grönavÄgare och delade med sig av sitt miljötÀnk, kunde jag bara inte köra ett miljömonster utan att fÄ dÄligt samvete. AlltsÄ bytte jag till en miljöbil, en etanoldriven Ford Focus kombi.

vindkraftverk.jpg

Tjejen hyste stor moderskĂ€rlek för alla vĂ€xter och djur och sĂ„ en kvĂ€ll hittade hon en utsvulten katt som hon tog hand om. Hon rapporterade till mig varje dag om sina och kattens förehavanden. Vi gjorde gemensamma anstrĂ€ngningar att hitta kattens rĂ€ttmĂ€tiga Ă€gare, efterlyste dem pĂ„ interenet, la ut annonser, satte upp lappar och foton pĂ„ katten etc. Men efter flera veckors anstrĂ€ngningar hade MM endast fĂ„tt ett par besök av folk som trott att det kunde vara deras katt men det var det inte. SĂ„ vi behöll katten och tog den till mig eftersom MM skulle flytta. Hon var en minst lika rastlös sjĂ€l som jag och med samma universallösning pĂ„ allt: Flytta. Nu hade hon redan bott i JĂ€rna i hela ett Ă„r sĂ„ det var dags att dra vidare. Det ledde helt naturligt till att hennes och mitt korta förhĂ„llande sjĂ€lvdog och jag fick ”vĂ„rdnaden” om Mysan.

mysan-036.jpg
NĂ„gon gĂ„ng under Ă„ret Ă„terupptog jag trĂ„den med de fiktiva personerna som jag och frĂ€mst JR spĂ„nat kring ett par Ă„r tidigare. Vi hade ett skojigt humorkoncept men hur skulle det genomföras? Film och sketcher Ă€r för resurskrĂ€vande, för att inte tala om spel. Men grunden till alla medier Ă€r Ă€ndĂ„ ett manuskript av nĂ„t slag, en skriven story. SĂ„ varför inte förverkliga en dröm jag alltid burit inom mig, att bli författare? AlltsĂ„ började jag skriva en bok. Den Ă€r inte klar Ă€nnu


ari_medeldetaljerad.jpgkyosti_kokkonen.jpgsiri_stilprov.jpg
Återigen kom hösten och flyttkĂ€nslorna. Och Ă„terigen behövde min kompis JR nĂ„nstans att bo sĂ„ han hyrde ett rum hos mig i en mĂ„nad. KĂ€ndes nĂ€stan som en tradition vid det hĂ€r laget.

Under Ă„ret hade mitt jobb kommit att handla allt mindre om datorer och allt mer om mobiler. Eftersom jag Ă€r datornörd (med betoning pĂ„ ”dator”) och alls ingen vĂ€n av mobiler tyckte jag att jobbet blev tristare för varje dag som gick. Att kvalitetssĂ€kra (lĂ€s: testa) spel pĂ„ mobiler var dötrist medan allt jag ville var att skriva manualer och programmera, vilket jag var anstĂ€lld för frĂ„n början. IdĂ©n om att bli min egen och fĂ„ göra vad jag ville hade fötts. Under hösten smidde jag mina planer medan jag stod böjd över matkĂ€rlen dĂ€r jag lagade till nĂ„t smarrigt recept ur Icas kundtdning ”BuffĂ©â€.

2005

Redan pĂ„ vintern kĂ€nde jag: Inte ett Ă„r till. Jobbet hade inget mer att ge mig och jag hade inget mer att ge jobbet. Det skojiga med jobbet hade ju varit att jobba ihop med spelutvecklare (t ex DICE , Electronic Arts och SCEE) och Ă€ven fĂ„ programmera en del saker sjĂ€lv (t ex skrev jag multiplayerfunktionaliteten för ett bilspel). Men numera hade vi bara att göra med mobiltelefoner, all spelutveckling hade lagts ut pĂ„ amatörer i lĂ„glönelĂ€nder och vĂ„r uppgift bestod i kvalitetssĂ€kring. Det kĂ€ndes totalt meningslöst att Ă„ka till kontoret, testa nĂ„n halvtafflig remake av nĂ„t 80-talsspel pĂ„ nĂ„n sketen mobil med dĂ„lig skĂ€rm och vĂ€rdelösa knappar. Hatade jag inte mobiler innan sĂ„ uppstod nog hatet nu. Stockholm, och i synnerhet Botkyrka, hade heller inget mer Ă€n magsĂ„r att ge. PĂ„ senare tid hade omrĂ„det dĂ€r jag bodde blivit alltmer oroligt. Ungar körde omkring med mopeder, skrek, vandaliserade, stal och vĂ€snades med fyrverkerier. Droppen var nĂ€r jag var tvungen att Ă„ka till kontoret mitt i natten för att sova ordentligt (i en av spelrummets fĂ€llbara skinnfĂ„töljer). Jag fattade det inte dĂ„ men sĂ„ hĂ€r efterĂ„t tror jag nog att jag var pĂ„ vĂ€g att bli utbrĂ€nd och var i stort behov av lugn & ro. PĂ„ nĂ„t sĂ€tt kĂ€ndes det dessutom som att jag slĂ€pade pĂ„ ett alltför tungt ”bagage” i form av ett ganska stort bolĂ„n och billĂ„n. Till vilken nytta? För att bo ensam i ett slumomrĂ„de, sitta tvĂ„ timmar om dagen i bilkö för att ta mig till ett hjĂ€rndött jobb som jag inte lĂ€ngre tyckte om? AlltsĂ„ gjorde jag slag i saken och sa upp mig, sĂ„lde huset, startade min egen firma LetraLogics, flyttade till ett billigt litet hus i Dalarna och löste billĂ„net.

letralogics.jpg

sydsidan_640.jpg

Under Äret fick vÄr slÀkt kÀnna av den fullt naturliga generationsvÀxlingen. Syrran fick tvillingar och morfar hann just och just se dem innan han gick bort, 82 Är gammal. Han fick dock inte uppleva sitt barnbarns, min kusins, bröllop som Àgde rum samma sommar.

tete-a-tete.jpg
Det gick bra ett tag i Dalarna. Jag trivdes och hade det tyst omkring mig. Tills mopedsĂ€songen drog igĂ„ng och knattrer lĂ„g som en matta över hela nejden! Det gick inte att öppna ett fönster utan att oljudet trĂ€ngde sig pĂ„. Det var verkligen ur i askan i elden. Det samma gĂ€llde mentaliteten. DĂ€r jag upplevde stockholmarna som arroganta och ytliga var mitt intryck av dalmasarna istĂ€llet ett gnĂ€lligt, okunnigt och helt enkelt hopplöst pack. Vi Ă„lĂ€nningar blir ju ofta anklagade för att vara gnĂ€lliga men vi kommer inte ens i nĂ€rheten av Dalarna. HĂ€r Ă€r vi Ă„tminstone hyfsat driftiga och försöker finna pĂ„ en konstruktiv lösning pĂ„ de saker vi klagar pĂ„. Men i Dalarna har man en uppgiven attityd att alla problem Ă€r nĂ„n annans fel (vanligen stockholmarnas) och det finns inget man sjĂ€lv kan göra för att förbĂ€ttra sin situation. Situation och situation förresten. Det ser inte ut att gĂ„ nĂ„n nöd pĂ„ dalmasarna, i varje fall inte materiell. De bor i enorma herrgĂ„rdar och kör nya fina bilar, minst tvĂ„ per hushĂ„ll. Men att hitta nĂ„n tjej eller nĂ„t ”riktigt” jobb var inte ens att tĂ€nka pĂ„. TĂ€nk dig Åland fast utan omgivande hav, utan sjĂ€lvstyrelse, turism och entreprenörsanda. DĂ„ förstĂ„r du kanske vilken hĂ„la jag bodde i. Efter bara nĂ„gra mĂ„nader ville jag alltsĂ„ flytta igen. Men vart? Det kĂ€ndes som att jag inte hörde hemma nĂ„nstans
Men dĂ„ insĂ„g jag att alla hör hemma nĂ„nstans och jag kĂ€nde starkare Ă€n nĂ„gonsin att mitt hem Ă€r pĂ„ Åland!

2006

I början av 2006 flyttade jag och Mysan till Åland, nĂ€rmare bestĂ€mt ut till VĂ„rdö. HĂ€r hade jag 2,5 ha för mig sjĂ€lv och det var flera hundra meter till nĂ€rmaste granne. Den tystnad och det lugn jag upplevde var som att dricka en stor klunk friskt vatten. Nej, bĂ€ttre upp! Det var himmelriket. Efter Ă„ratal av storstadsstress och buller fick mina nerver Ă€ntligen vila ut.

kopebrev-004.jpg
Men helt förskonad frÄn bekymmer var jag emellertid inte. Huset var gammalt (frÄn 1904 men grundligt renoverat pÄ 60-talet) och krÀvde en del underhÄll. Under förloppet av ett Är rÄkade jag ut för att borrbrunnen kollapsade, att fönstren lÀckte in regnvatten vid hÄrd vind och att det uppstod inte mindre Àn tvÄ vattenskador, ett p g a byggfel och ett p g a frysning. Hela hösten 2006 var jag utan badrum sÄ jag fick passa pÄ och duscha pÄ gymmet och hos mina förÀldrar.

Dittills hade jag endast konsultat Ät andra företag, skrivit manualer, översatt texter och programmerat m m. Men nu mellan april och juni 2006 tog jag fram LetraLogics första egna produkt, LetraDomus, ett verktyg för att uppdatera hemsidor direkt i webblÀsaren. NÀr jag lÀt en kompis/f d kollega prova det fick jag reda pÄ att det jag gjort kallas för ett CMS (Content Management System).

Som egenföretagare hade jag stor frihet att lĂ€gga upp min dag efter mina egna behov. Jag vaknade nĂ€r jag ville, jobbade nĂ€r jag ville, gick en promenad nĂ€r jag ville, Ă„t nĂ€r jag villle och spelade dataspel nĂ€r jag ville. Mina inkomster var inte sĂ„ stora men det var inte mina utgifter heller. Jag klarade mig och behövde inget dĂ€rutöver. Hade inte ens teve eller mobil sĂ„ ingen störde mig med samhĂ€llets konventioner om fĂ„fĂ€nga, konsumism och familjeideal. Att köra en nĂ€stan ny bil, sĂ„ miljöbil som den var, kĂ€ndes alltför lyxigt och min plan var att ”nedgradera”. SĂ„ jag köpte en gammal men fullt duglig Honda Accord och la ut Focusen till fösĂ€ljning.

accord.jpg

Just dÄ och just dÀr var exiltillvaron helt rÀtt för mig, avskÀrmad frÄn allt, att bara fÄ vara mig sjÀlv och hitta tillbaka den jag var före karriÀrsjakten och storstadslivet, före alla ytliga internetdejter. Och ja, nu levde jag inte bara i exil utan Àven i celibat (Àven om just den delen av min livsstil inte var sjÀlvvald utan kom sig naturligt av att det inte fanns nÄgra lÀmpliga tjejer pÄ VÄrdö).

hemma.jpg

Men Ă€ven en enstöring som jag (var dĂ„) har sociala behov och ju lĂ€ngre jag fĂ„tt vara ifred desto större blev mitt kontaktbehov. Jag Ă„terupptog kontakten med gamla vĂ€nner som bodde kvar pĂ„ Åland och knöt Ă€ven nya kontakter. Jag gav en mediskurs och engagerade mig politiskt. Under Ă„rets allra sista dagar startade jag bloggen ”Datanörden pĂ„ landet” pĂ„ Ålandstidningens rykande fĂ€rska bloggportal och blev dĂ€rigenom en av de första att blogga dĂ€r. Bloggmotorn hade flera barnsjukdomar och kunde lĂ€tt “hackas sönder” vilket bl a jag och Ia Ă€gnade oss Ă„t hejvilt. Himla roligt hade vi :)
buggelibugg.jpg

Min egen hemsida var jag inte lika brydd att uppdatera men jag gjorde en sak i varje fall och det var att, sÄ fort det blev möjligt (tror det var augusti 2006), byta toppdomÀn frÄn .com till .ax.

.ax

2007

VĂ„ren var mycket tung. Huset i Dalarna var fortfarande inte sĂ„lt sĂ„ jag hyrde ut det genom samma fastighetsmĂ€klare som jag köpt huset genom. Trots att mĂ€klaren pĂ„stod sig ha kollat hyresgĂ€stens bakgrund visade det sig att hon var pĂ„ obestĂ„nd och hade hur mycket skulder som helst till Kronofogden. SĂ„ jag fick typ en mĂ„nads hyra totalt men dĂ€remot fick jag betala tiotusentals kronor för problem med avloppet. Det var mĂ„nga turer kring det dĂ€r och vems ansvar det var men till slut var alla parter överens. Plötsligt en dag var hyresgĂ€sten bara försvunnen med flera mĂ„naders obetald hyra. (Jag anmĂ€lde henne till Kronofogden och vĂ€ntar Ă€nnu denna dag pĂ„ mina pengar
). Nu nĂ€r huset Ă„ter stod tomt gjorde jag ett nytt försök att sĂ€lja huset, denna gĂ„ng genom en seriös fastighetsmĂ€klare. En mĂ„nad tog det sĂ„ var jag av med elĂ€ndet för gott!

Nu hade jag flera kunder som anvĂ€nde LetraDomus. Jag förfinade tekniken och slĂ€ppte version 2. Men jag kunde aldrig konkurrera med de ”stora” aktörerna PBS och Consilia och kĂ€nde att jag kanske uppfann hjulet pĂ„ nytt. Dessutom var kassaflödet i högsta grad varierande, allt mellan nĂ„gra hundra och nĂ„gra tusen pĂ„ en mĂ„nad. Nu började tiden vara mogen för att Ă„ter ta ett vanligt fast jobb dĂ€r man Ă„ker till ett kontor, trĂ€ffar kollegor, Ă€ter lunch tillsammans etc. SĂ„ nĂ€r PBS sökte en Software Developer som skulle jobba med deras CMS kĂ€ndes det som om jobbannonsen var riktad till mig och jag tog jobbet.

foto_pa_mig.jpg
I övrigt prĂ€glades Ă„ret av bloggande och fester. Bloggen var för mig ett nytt och spĂ€nnande medium, tillika hobby, dĂ€r jag kunde uttrycka mina Ă„sikter sĂ„vĂ€l i vardagliga ting som politiska frĂ„gor. Jag kom i kontakt med flera intressanta mĂ€nniskor varav jag trĂ€ffade en handfull pĂ„ en blogglunch som Ålandstidningen bjöd pĂ„ pĂ„ Dinos. DĂ„ beslöt vi oss för att ordna ett bloggparty hos Cita och det blev Ă„rets höjdpunkt inom bloggkretsen. Festen följdes av nĂ„gra mindre bloggparties, bl a hos Pia.

bloggparty.jpg
Att sĂ€lja Focusen privat visade sig ovĂ€ntat svĂ„rt för att inte sĂ€ga omöjligt. Nu satt jag dĂ€r med tvĂ„ bilar och fick ge upp planen pĂ„ att ”nedgradera”. Fick acceptera det faktum att pĂ„ Åland finns det bara ett sĂ€tt att byta bil: UppĂ„t. Jag hade bilar pĂ„ provkörning pĂ„ löpande band, allt frĂ„n gammalt till nytt, frĂ„n Suzuki till BMW. SĂ„ fastnade jag för en nĂ€stan ny bil som var riktigt trevlig att köra, CitroĂ«n C4 med 2-litersmotorn pĂ„ 140 hk. Pigg och nytĂ€nkande, snyggt designad. Den var tallbarrsgrön och doftade intressant. Men jag kom inte överens med bilfirman som hade den till salu. De ville ha pĂ„ tok för mycket pengar och vĂ€grade dessutom ta in Hondan i byte. Men sĂ„ pĂ„ sommaren hade CitroĂ«n en vĂ€ldigt bra kampanj pĂ„ sina bilar. För samma pris som den begagnade C4:an kunde man nu köpa en sprillans ny, förvisso med den mindre motorn. Men 2-litersvarianten sĂ„ldes ocksĂ„ till kampanjpris sĂ„ varför inte?

im001499.JPG

Ny bil, nytt jobb och dÀrtill en roll i teateruppsÀttningen av det ÄlÀndska nationaleposet StormskÀrs-Maja! Hösten blev intensiv, stundom stressig men allt annat Àn trÄkig.

skomakarn.jpg

Tillvaron kĂ€ndes meningsfull och hĂ€ndelserik. Jag mötte en massa nya mĂ€nniskor och fann kĂ€rleken! KĂ€kade Ålands godaste pizza (som dĂ„ fanns i Eckerö) tillsammans med en kompis, berömde kocken som visade sig vara en ung, snygg och singel tjej
En vecka senare blev vi tillsammans och Ă€r Ă€n idag ett lyckligt par.

pizza.jpg

2008

Redan efter nĂ„gra mĂ„nader stod det klart att Inga och jag skulle flytta ihop. Att köra 1,5 timme genom snöstorm mellan Eckerö och VĂ„rdö blev ju liksom lite tröttsamt, sĂ„ jag skulle alltsĂ„ behöva flytta till fasta Åland. Om jag nu Ă€ndĂ„ mĂ„ste köpa ett hus (igen!) kunde jag lika gott förverkliga en gammal dröm och bygga nytt. Vi fastnade bĂ„da för samma husmodell och var rörande överens om hur det skulle inredas etc. Sen Ă€gnade vi mĂ„nader Ă„t att köra runt halva Åland och titta pĂ„ olika tomter som fanns till salu men hittade inget intressant! DĂ€remot hade jag vid ett tidigare tillfĂ€lle beundrat en tomt i Finström och tĂ€nkt att dĂ€r skulle man bo! Även Inga föll pladask för den stora lĂ€ttplanerade tomten med det fina lĂ€get. Nu hĂ€nde det sig inte sĂ€mre Ă€n att farsan kĂ€nde markĂ€garen sen barnsben och ordnade ett möte med honom. Egentligen hade han inga planer pĂ„ att sĂ€lja men efter ett tag gav han med sig och vi kom överens om en köpesumma. SĂ„ fort affĂ€ren var klar satt jag igĂ„ng med planering av vatten, avlopp, el, vĂ€g och bygglovshandlingar.

Sommaren 2008 prĂ€glades av stormvindar kring Jomala Församling, dĂ€r min far var kyrkoherde. Han fick utstĂ„ medialt förtal och missriktade anklagelser. Ålandstidningen (frĂ€mst Niklas Lampi och Tone Nordling) var inte sĂ„ brydda att ta reda pĂ„ hur saker och ting verkligen förhöll sig. IstĂ€llet framstĂ€llde de rena hörsĂ€gen som fakta i vĂ€rsta skvallerpressanda. Jag blev arg och besviken pĂ„ Ålandstidningen som jag dittills sett som en bra tidning. Jag (och flera andra) sa omedelbart upp prenumerationen och flyttade min blogg frĂ„n tidningens bloggportal till min egen hemsida territoni.ax. I samma veva passade jag pĂ„ att Ă€ntligen uppgradera sidan med bĂ„de ny design och uppdaterat innehĂ„ll. Mitt allra första blogginlĂ€gg pĂ„ nya stĂ€llet kom att handla om hur jag i augusti 2008 hamnade pĂ„ sjukhus p g a divertikulit.

sjuk.jpg

Huset i VÄrdö blev sÄlt snabbt och utan problem. Jag flyttade ut i all hast och fixade ett provisoriskt boende för mig och Inga i syrrans sommarstuga, pÄ promenadavstÄnd frÄn vÄr nya tomt! Den första september blev vi alltsÄ sambos. BoendeförhÄllandena var primitiva men vi var lyckliga över att fÄ vara tillsammans och att det var sÄ nÀra till allt. Ingen mera kabelfÀrja eller timslÄng körning till stan!

Redan samma mÄnad Äkte vi pÄ vÄr första utlandsresa tillsammans, till Italien! Vi gjorde Rom, Firenze, Milano, Bellano, Venedig, Modena och Rimini pÄ en vecka i en hyrbil, en Alfa Romeo 159 som var snygg men som redan hade trasig vÀxellÄda efter bara 10.000 km pÄ nacken. Det var kul med omvÀxling men skönast var det ÀndÄ att komma hem!

packarbilin.jpg

pict0157.jpg

Min gamla arbetsgivare Terraplay hade tidigare köpts upp av ett danskt konsortium kallat End2End. Hösten 2008 blev finanskrisen ett faktum och i dess spÄr la End2End ner sitt stockholmskontor, d v s de sista spillrorna av Terraplay. En av mitt livs epoker gick i graven. Rykten gör dock gÀllande att en grupp startat upp nÄt hemligt projekt nÄnstans i Stockholm. Hemligt dÀrför att inga f d anstÀllda ska utkrÀva förtur till jobben enligt ÄteranstÀllningavtalet. NÄvÀl, det kan vara spekulationer eller sÄ kan det vara sant. För min del kvittar det vilket, Terraplay Àr ÀndÄ historia.

Jag var mycket aktiv under hösten, bl a gav jag en mediskurs i datorer för nybörjare och deltog flitigt i politiska möten. Dessutom hade jag ett pĂ„nyttvaknat flygintresse och gick med i Ålands Flygklubb. En av decenniets absoluta höjdpunkter var nĂ€r jag fick prova pĂ„ att flyga ett ultralĂ€tt plan! Det kittlade verkligen i maggropen och jag var ”speedad” lĂ€nge efterĂ„t!

2009

Helgen före Alla hjĂ€rtans dag Ă„kte jag och Inga Ă„ter pĂ„ semester, den hĂ€r gĂ„ngen till NĂ„dendals Spa i Finland. Vi hade en luxuös och romantsik helg med fint hotellrum, varma bad, shopping, arkadspel (jag kom etta pĂ„ hiscorelistan pĂ„ ett av bilspelen) och vĂ€ldigt god mat (det finska köket smakar oftast ingenting men NĂ„dendal spa har alltid haft god mat). För tillfĂ€llet hade de tema New York, vilket innebar livslevande amerikanska artister, musik i stil med Frank Sinatra och att man kunde bestĂ€lla utsökta Manhattans och Cosmopolitans vid baren. Vi hade ”a great time” och pĂ„ lördagen, nĂ€r stĂ€mningen var som allra bĂ€st, överraskade jag Inga genom att fria! Och hon sa ja!

NĂ„got av en katastrof som drabbade mig pĂ„ vĂ„rvintern var den stora hĂ„rddiskkrashen. HĂ€r har jag undervisat pĂ„ medis och lĂ€rt alla i min umgĂ€ngeskrets att ta regelbundna backups ofta. Och sĂ„ hade jag sjĂ€lv ingen nyare backup Ă€n tre mĂ„nader. DĂ€r for allt jag pysslat med de senaste tre mĂ„naderna – utom det jag gjort online, vilket faktiskt Ă€r det mesta numera, tack och lov. T ex LetraDomus, hemsidan, bloggen och min personliga kalender Ă€r till 100% online. Det hĂ€r skulle ocksĂ„ kunna sammanfatta hela 00-talet, decenniet dĂ„ datoriserandet flyttade till molnet. Allt mindre sköts lokalt pĂ„ datorn och allt mer sker ute pĂ„ internet. Den största skadan var nog alla obesvarade mejl som gick upp i rök eftersom jag (Ă€n sĂ„ lĂ€nge) har min inbox lokalt. Jag blev för somliga en sĂ„n dĂ€r jĂ€drans typ som inte svarar pĂ„ mejl.

Nytt pĂ„ den politiska fronten var att jag togs upp till ÅF:s partistyrelse. Har sedan dess gĂ„tt pĂ„ nĂ€stan alla styrelsemöten och fĂ„tt en bra inblick i det politiska arbetet. ÅF Ă€r ett relativt ungt och dĂ€rmed (Ă€n sĂ„ lĂ€nge) ganska litet parti. Vi utmanar de etablerade partierna och ifrĂ„gasĂ€tter deras ingrodda vĂ€rderingar. DĂ€rför fĂ„r vi utstĂ„ mycket spott och spe, och fĂ„r ofta jobba i motvind. Politiker blir man av olika skĂ€l, antingen av ideologiska eller personlig vinning. Vill man göra”karriĂ€r” vĂ€ljer man ett större parti, vilket var precis vad lagtingsledamot Harry Jansson gjorde mitt under mandatperioden. Nu sitter han i Regeringen minsann, men nĂ„gra stilpoĂ€ng pĂ„ denna kovĂ€ndning vann han inte utan förlorade förtroendet frĂ„n flera av sina tidigare vĂ€ljare.

Den stora hĂ€ndelsen pĂ„ jobbet var att företaget slogs ihop med Carus och blev Carus PBS Ab Ltd. Vi flyttade frĂ„n vĂ„ra mögelangripna lokaler pĂ„ Elverksgatan till Birkas f d kontor pĂ„ Östra Esplanadgatan, ett klart lyft! Över en natt fick jag dubbelt sĂ„ mĂ„nga arbetskamrater och en tydligare indelning i roller och avdelningar.

Jag har ett ganska stort intresse för dataspel, bĂ„de att spela och att skapa sjĂ€lv (Nu har jag i Ă€rlighetens namn inte skapat nĂ„got nytt spel pĂ„ flera Ă„r men Ă€ndĂ„, intresset finns dĂ€r). PĂ„ vĂ„ren fick jag sĂ„ till min stora glĂ€dje ett stipendium att delta i Nordic Game Conference i Malmö. Det var ett superbra event med tusentals deltagare och intressanta förelĂ€sningar, bl a fanns skaparna till ”Little Big Planet” pĂ„ plats. Jag knöt flera nya kontakter och blev uppdaterad om vad som Ă€r pĂ„ gĂ„ng inom spelindustin.

2009 blev Ă„ret dĂ„ jag började anvĂ€nda facebook pĂ„ allvar. Hade provat det nĂ„gra Ă„r tidigare men dĂ„ insĂ„g jag inte vitsen med det. Men sĂ„ en regnig julidag tittade jag in pĂ„ facebook och upptĂ€ckte att…ALLA var dĂ€r! Sen dess har jag varit hooked up och jag gjorde en karriĂ€r som jordbrukare i facebook-spelet Farmville.

farmville.jpg

En annan fritidsaktivitet som tog fart under 2009 var simulatorflygningen. Jag utförde min första landning, flög jetplan för första gÄngen m m och redogjorde i exalterade ordalag om mina framgÄmgar för Inga. Vilket ledde till att jag fick en yoke (flygratt) och Flight Simulator X i födelsedagspresent/julklapp!

Årets stora projekt som överskuggat allt annat har varit husbygget. Det har varit mĂ„nga turer med det, med entreprenörer som lovat göra jobbet men inte dök upp och en olycka vid flytten av vĂ„rt garage dĂ„ jag fick ett jĂ€rnrör i huvet! Det finns mycket mer att skriva om husprojektet men det ryms inte in hĂ€r utan fĂ„r bli ett eget (eller en hel rad egna) blogginlĂ€gg.

102_1376.JPG

Inga kommentarer »

Inga kommentarer Ànnu.

RSS för kommentarer till det hÀr inlÀgget. TrackBack URI

Kommentera